Keyra & Valparna

Detta är berättelsen om Keyra och hennes valpar. Vad som hände och hur vi kom dit vi är nu. Var snäll och ta er tid att läsa hela historien!

Jag börjar med att presentera mig själv. Mitt namn är Michelle Lagerström och jag fyller 20år i Mars. Mitt största intresse är hundar och har alltid varit det som ligger mig närmst om hjärtat. Jag är stolt ägare till två helt fantastiskt underbara hundar. Min äldsta tik är 2år, hon heter Freja och är en Presa Canario och Amstaff mix. Min yngsta tik heter Hera. Hon är 9månader och en blandning mellan Pitbull och Amstaff. Innan flickorna har jag också haft två hanar som tyvärr inte längre finns ibland oss. Den ena var en Shetland Sheepdog. Den andra var en blandras mellan, Schäfer, Samojed, Bernersenner, Howarvart, Golden & Labrador.

Min bror och hans tjej tog över Keyra genom en omplacering den 30:e september. I efterhand förstod vi att redan här var det fuffens, då inga riktiga papper blev påskrivna utan ”skulle skickas senare” ifrån uppfödaren. Allting gick bra och Keyra mådde kanon. Min bror kom hit efter någon vecka för att presentera tikarna för varandra. Keyra som var drygt 7 och en halv månad här var inte alls intresserad utav att leka. Vi tänkte inte så mycket mer på det utan accepterade henne för den hon är. Vad vi fick veta senare förklarade det mesta.

Allting flöt på som vanligt och tikarna började komma riktigt bra överens. Freja & Hera försökte gång på gång att få den nya tiken Keyra att leka. Dock misslyckades deras försök varje gång.

Den 11:e november råkade Keyra äta någonting som hon inte tålde och fick åka in till veterinären. Min bror frågade då veterinären varför hon betedde sig så underligt, dvs. att hon inte vill leka och att hon var väldigt matfixerad samt att hennes tuttar var svullna och hon såg överviktig ut. Veterinären frågade om det fans möjlighet till dräktighet och min bror svarade nej då han inte har låtit henne träffa någon hane, då sa vet. att hon kunde vara skendräktig då hon har haft sitt första löp. Han fick rådet att motionera oftare och dra ner lite grand på maten. Sagt och gjort! Min bror tog hennes hälsoråd på största allvar och började motionera oftare samt dra ner på fodret.

15:e nov var hon och hälsade på hemma hos oss och vi ser att hon har blivit större. Jag säger till min bror att han får boka en ny tid hos veterinären för ett ultraljud eller röntgen då jag misstänkte en dräktighet trots hennes unga ålder. (8 och en halv mån gammal)

17:e nov röntgas Keyra och det visar sig att hon är dräktig. Vet. gissar på valpning inom 10dagar. Alltså har min bror och hans tjej, tagit över en omplaceringstik som har blivit parad hos sin förra ägare vid 7mån ålder. Vi visste inte om vi drömde, hur kan någon utsätta en stackars valp för något sådant? Vinden vände och Keyra skulle härmed ha extra mycket mat och få motionera som hon själv vill. Vi förstod också varför hon inte var leksugen och varför hon var matfixerad. Hon var ju dräktig!

Vi bestämde att Keyra skulle flytta hem till oss (Mig och min mamma) då vi är lite mer hundvana och hundkunniga. Jag fick skjuta upp min praktik i två månade och Keyra fick nu assistans dygnet runt! På bara ett par dagar var hon hur stor som helst. Vi visste aldrig när dom skulle komma eller hur många. Vi var beredda på det värsta. Med tanke på hur ung hon är så kan vad som helst hända. Vi hade tom en fostermamma redo. (Freja min äldsta tik)

Min bror vände sig till ett hundforum för att få hjälp, åsikter och råd om vad han borde göra. Han blev i stort sett påhoppad och utskälld för hur man kunde para en sådan ung tik och låta henne föda valparna. Jag lade mig i disskutionen och förklarade läget gång på gång. Att abort var för sent och kejsarsnitt och avlivning inte ett alternativ då vet. Avrådde det då hon var gången för långt i dräktigheten och strax födbar. Vi gav tiken och valparna en chans och vi valde att kämpa för hennes rätt och för valparna.

27:e nov exakt 10 dagar senare som Vet. Gissade föddes 8valpar. Förlossningen fick förvånansvärt bra och hon tog sig an alla valparna. Dock var hon lite förvirrad och visste inte riktigt hur hon skulle göra och hela ”dia-valparna” blev jätteklumpigt. Men vi hjälpte till och med vår hjälp gick allt kanon!

Jag la ut en annons på blocket rätt tidigt, för att med säkerhet kunna hitta kärleksfulla seriösa hem åt dessa 8 underbara små varelser. Efter en dag strömmade hotbrev in och det öppnades en tråd om mig på ett annat hundforum. Jag förklarade åter igen situationen och fick råd utav en helt underbar kvinna. Då jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga fick jag rådet att ringa SKK, djurskyddet och polisen. För att göra en anmälan, då det är ett brott mot djurskyddslagen att para en tik under 18mån. Vi bestämde oss för att ta tag i det så fort allting har lugnat ner sig. (mer om det senare)

Under tiden då valparna växer och Keyra kämpar på, försöker min bror och hans tjej att prata med uppfödaren. Det gick inte särskilt bra då han tillslut ”tappade mobilen” ”inte var hemma” ”jobbade” osv. Vi förstod att han inte ville ha någonting med detta att göra. Vi fick inte heller numret till killen som Keyra bodde hos innan oss. Jag förklarade för min bror att vi tar det sen. Först och främst ska vi se till att Keyra och valparna utvecklas och har det bra.

Dom första veckorna med valparna var riktigt jobbiga. Dels för Keyra, för oss och för våra andra tikar. Vi fick hjälpa henne och valparna dygnet runt. Det var många svettiga timmar, med tårar och allt som vi tog oss igenom dom första veckorna. Sen började det hela flyta på. När valparna var 4v fick Freja komma in i valprummet. Hon gick rätt ner i valplådan och började dia valparna. Keyra var överlycklig, hon var inte längre den enda med ömma bröstvårtor. Freja & Keyra hjälptes åt med valparna, diade hälften var och när Keyra inte orkade mer, tog Freja på sig hela lasset medan Keyra kunde ägna sig åt något annat. Tugga sönder någon boll, leka med Hera osv. Freja hade nämligen redan börjat producera mjölk.

Keyra var bara hos valparna nödvändigtvis efter 4 och en halv vecka. Matdags och lite mys fick räcka. Freja tog på sig hela mammarollen så att Keyra kunde vila upp sig. Efter ett par dagar fick även Hera träffa valparna. Det gick jättebra och hon blev fort den nya ”lek-mamman”. Så med 1mamma och 2 fostermammor kunde valparna fortsätta sin utveckling utan problem.

Min annons blev borttagen. Jag försökte gång på gång återigen förklara situationen. Dock fick jag som svar att jag skulle höra av mig när valparna var födda. Jag förklarade att valparna i dagsläget är 5v. Fick inget svar. Jag valde att ha en annons i GP så länge.

Jag ringer till SKK och förklarar situationen. SKK kollar upp uppfödaren och han har avsagt sitt medlemskap alldeles nyligen. Därmed kan SKK inte göra någon anmälan och vi kan inte få hjälp därifrån så länge uppfödaren inte är medlem. Jag fick ringa till länsstyrelsen och prata med en djurskyddsinspektör. Berättade hela historien igen och fick göra en anmälan på uppfödaren. Jag försökte åter igen få ut annonsen, jag mailade flera gånger och berättade att jag fått godkännande ifrån SKK samt djurskyddet att ha en annons på valparna. Att uppfödaren är anmäld och att jag trots allt måste hitta hem till valparna. Efter en vecka får jag svar! Jag får lägga ut annonsen. Den borde vara ute imorgon om inte det krånglar igen.

I dagsläget är valparna 6v. Keyra fyller snart 11mån och har börjat flytta hem igen då hon har tröttnat på sina valpar. Fostermamman Freja & Lekmamman Hera ser efter valparna dygnet runt och är en stor tillgång för oss. Två valpar har redan hem som väntar den 22:e januari. Rättvisan har äntligen skipats och vi fortsätter att kämpa för Keyra & Valparnas skull! Vi kämpar för att hitta kärleksfulla livslånga seriösa hem hos underbara människor med hundvana. Jag är mycket noga med vart dom hamnar och nöjer mig inte förens det känns perfekt!